Månggifte

När jag var nyss fyllda 21, hade jag en ganska stor livskris. Inte den största, men ändå stor nog.

Jag åkte ner till Gambia med mina två äldsta barn, som då var nästan tre och nästan ett år gamla. Jag åkte för att skapa relation med barnens släktingar och för att ”slicka mina sår”. Och för att återse Gambia som jag älskat sedan första gången jag satte min fot där, flera år innan jag själv fick barn.

Jag hade bestämt mig för att så mycket som möjligt leva ”som befolkningen” i Gambia. Det vill säga jag lärde mig tvätta för hand, även tygblöjorna (bläk), jag ville leva i kulturen så gott det gick, för jag var törstig på att lära mig mer… Det var även för att stärka min egen självkänsla att jag SKULLE kunna klara det.

Under den tiden lärde jag mig antagligen mer än jag gjort under hela mitt liv. En händelse jag ofta försöker ha kvar i minnet är följande:

Jag bodde i slutet av vistelsen på en liten gård med fyra familjer. Jag fick god kontakt med alla, men särskilt en kvinna som heter Binta (precis som min dotter). En dag var hon mycket upprörd och jag frågade vad som hänt. Hon förklarade att det flyttat in en familj i gården bredvid. De kom från ett annat Afrikanskt land, Sierra Leone, om jag inte minns fel. De hade flyttat in för att starta en liten ”närbutik”.

”Jag kan inte fatta”, sa Binta. ”De har bara ett enda rum, fast han har två fruar! Kan du fatta!! Två fruar i SAMMA rum.”

Jag sa: ”Ja, men två fruar är det ju många som har…” Binta sa: ”Ja, men om man har två fruar så måste man ha tillräckligt med pengar för att kunna köpa dem varsitt hem, eller åtminstone ett hem där varje fru har sin del att bestämma över!”

Jag började fnittra och hon undrade vad som var så roligt. Jag förklarade att det blev så absurt för mig att hon och de andra grannarna var upprörda över att den omtalade mannen hade ETT rum, att om detta varit i Sverige så skulle folk snarare vara upprörda över att mannen hade TVÅ FRUAR.

Binta sa: ”Jaja, jag har hört det där om Europa, att man bara har en fru. Men jag förstår inte riktigt varför man är så egoistisk. Om en man har det tillräckligt bra ställt för att ha fler fruar så är det ju bättre att han hjälper och försörjer flera. Varför vill man bara behålla allt för sig själv?”

Jag förklarade att jag aldrig tänkt på det på det sättet och jag började fundera på vad hon menat. Jag sa också till henne att hennes egen man hade ju bara henne, skulle hon verkligen vilja att hennes man skaffade en till fru?

Binta svarade: ”Ja, jag har tjatat på min man nu i över ett år att skaffa en till fru, men han vägrar!” Skrattande fortsatte hon: ”Han säger; en fru- ett problem, två fruar-två problem, han säger att han inte orkar med fler problem och dessutom att för varje generation så blir det allt färre män som väljer att ha flera fruar.”

Efter denna dag så tjatade Binta på mig, nästan dagligen om att när jag återvände till Sverige skulle jag försöka hitta en fru till hennes man. Hon sa att det skulle vara det optimala, för då kunde han vara med henne sex månader om året och i Sverige med sin andra fru sex månader om året.

Jag förklarade skrattande att det inte funkar så i Sverige och såg framför mig hur jag gick runt i Sverige och letade en ”andra fru” till en man i Gambia.

Dock har denna händelse fått mig att fundera mycket på hur olika våra samhällen är. Innan jag hade diskussionen med Binta så avskydde jag tanken på de män som hade fler än en fru. Det som var obekant för mig, skrämde mig. Men efter den diskussionen bestämde jag mig för att försöka ta reda på ursprunget till denna tradition. Svaret jag anser mig funnit förvånar mig, men skrämmer mig inte längre.

Jag började se mig om i det Gambiska samhället, fråga ut kvinnor med män som både hade två fruar eller en, eller fler. Jag försökte dra paralleller till det Svenska samhället och insåg att jag fick gå tillbaka en bit till den tid Sverige var i samma utvecklingsfas som Gambia.

Jag insåg att även om vi aldrig haft den traditionen med flera fruar i Sverige så var ändå grundtanken god. Även i Sverige har vi haft en tid (faktiskt inte så långt tillbaka som man skulle kunna tro), när man valde make efter hur han beräknades kunna försörja en familj. Man gick på helt andra kriterier såsom om han skulle var en ”god make”, kunna försörja en familj, om han var snäll, att han inte var en ”suput” etc.

Jag TROR att särskilt de generationer som är äldre än mig, på liknande kriterier väljer make i Gambia idag. Gambia är under stor utveckling, därför sker även förändringar i detta. Att de yngre männen väljer fler än en fru blir allt mer ovanligt. Att yngre kvinnor accepterar en man som vill ha fler än en fru, blir också allt mer ovanligt.

Sedan finns det också andra synpunkter att uppmärksamma när det gäller månggifte. Eftersom Gambia (och många andra länder) i princip saknar pensionssystem, så måste man helt och hållet förlita sig på sina barn för att klara ålderdomen. Det är en kulturell sak att barnen försörjer sina föräldrar när de inte längre är arbetsföra. På detta sätt blir barnen en investering. Eftersom det oftast är männen som har försörjningsplikt mot sina fruar, så gynnar alltså mångäktenskapet både männen och deras fruar.

Ju fler barn, desto tryggare ålderdom. Med fler fruar blir det fler barn, med fler barn, desto bättre ”inkomst” när man passerat arbetsför ålder. Inte alltid, men ofta står sönerna att ansvara för föräldrarnas ekonomi, medan döttrar och svärdöttrar står för omhändertagandet. Det vill säga tvätta ens kläder, laga maten och när man är ännu äldre; fysiskt ta hand om föräldrarna, tvätta dem, medicinera dem etc.

Det liknar inte alls vårt system, men är det DÅLIGT bara för att det är olikt?

De flesta gambiska kvinnor och män jag träffat här i Sverige, har gift sig av kärlek, lever tillsammans i ett ”en-frus-äktenskap”. Förvånansvärt många med Svenska fruar och män.

Jag säger inte att jag stödjer äktenskap med flera fruar, jag säger helt enkelt att om man VILL så kan man förstå hela bakgrunden och FÖRSTÅ, även om man själv inte för den sakens skull skulle vilja leva så. Jag är också medveten om att månggifte innebär en massa problem som allt för ofta ställs på sin spets i dessa äktenskap och framför allt för de inblandade barnen.

Men det jag tycker är så intressant med detta är när man försöker söka svaren i grunden och inte bara ser på ytan. Det finns oftast en förklaring till varför saker och ting ser olika ut i olika delar av världen.

En annan aspekt på det hela är att det finns kvinnor som inte har någon man av olika skäl. Att då leva utan möjlighet till försörjning är i stort sätt lika med att leva med släktingar ”på nåder”. Det är fortfarande relativt ovanligt att kvinnor har en egen försörjning med egen inkomst, även om samhället även där genomgår en enorm förändring.

Ett exempel, som jag inte vill gå in närmare på vem det gäller för att inte ”hänga ut” någon. Men jag känner till en gammal man som har två fruar. Med gambiska mått har han det väldigt gott ställt. Han betalar skolavgifter för nästan alla barn som bor på hans gata, han lämnar allmosor dagligen till moskén som delar ut till de allra fattigaste. Denna man hade då först en fru, sedan han var ung. Sedan började folk att tjata på honom att det var ”egoistiskt” att inte gifta sig med en till, eftersom han skulle ha råd med flera fruar.

Han gifte sig med en ung tjej från landsbygden, som var ganska fattig. När hon blev äldre, över 50 år och jag frågade henne om det inte kändes hemskt när han kom och hämtade henne och tog henne till storstaden. Hon sa: ”Nej, nej, jag var så glad att få komma in till stan och lära mig en massa, dessutom visste jag att han hade det bra ställt så jag skulle få en god försörjning och att våra framtida barn inte skulle behöva sakna något.”

Jag frågade om hon älskade honom och hon svarade att han gjort gott för henne och var en bra make och att hon därför älskade honom.

När mannen blev gammal, ca: 65 år, kanske blev han ombedd att gifta sig med en annan gammal kvinna. Han sa först nej, då han ansåg att han var för gammal för att intressera sig för kvinnor ”på det sättet”. Men man fortsatte förklara för mannen, att kvinnan i fråga var änka, inte fått några barn, därför inte hade varken försörjning eller ville leva utan en man. Kvinnan själv var gammal.

Till slut gick mannen med på det, för han tyckte synd om kvinnan. Hon fick en tryggad ålderdom. Egentligen hade mannen i fråga ingen som helst ”vinst” i arrangemanget, annat än den goda gärningen folk ansåg att han gjorde. Däremot vann kvinnan genom framtida försörjning samt kunde åtnjuta respekt i form av att vara gift med en respekterad man.

Jag har funderat en del på olika människors olikheter och kommit till insikt om att hur olika vi än är, så kan man alltid förstå om man VILL. Sedan betyder inte det att man vill leva så själv, men det betyder att man kan få nya erfarenheter av HUR eller VARFÖR ens liv är olika och finna respekt för varandras olikheter.

Det här var en alldeles personlig reflektion på hur man kan förstå och sätta sig in i andras olikheter.

Saker är inte alltid vad de ser ut att vara…

Fotnot: Denna artikel är tidigare publicerad som ett blogginlägg 2006.

fatou touray

Post Author: admin

Om du vill veta mer om våra skribenter, gå till fliken Redaktion.

7 reaktioner på ”Månggifte

    Zandrah

    (juni 14, 2012 kl. 11:03 e m)

    Mycket bra skrivet, som vanligt. Jag har missat detta inlägget på din blogg så jag är glad att jag hittade det här på The Gambian istället. Jag har aldrig tänkt på månggifte på det här viset förut. Men nu efter att ha läst din text ser jag det genast på ett helt annat vis. Tack för det, Fatou. 🙂

      Fatou Touray

      (juni 20, 2012 kl. 10:48 e m)

      Kul att du gillar det och roligt att du hittade det till slut i alla fall! 🙂 Ja, det finns många sätt att se på saker, även de som man uppenbart ser som negativt kan ha en förklaring som även om man inte tycker det gör saken bra, i alla fall kan förstå varför det blivit så och kan förstå bakgrunden till det!

    Amie

    (juni 20, 2012 kl. 9:47 e m)

    Jag håller inte med. Det handlar om mäns överordnade ställning, kvinnors svårigheter att försrja sig endast pga sitt kön-könsaparheid. Det är snarare egoistisk att skaffa flera fruar och sätta ännu fler barn till världen i ett land där fattigdomen är stor-vill man göa något bra, och trygga sin ålderdom osv är det bästa att adoptera någa av de tusentals barn som inte har föräldrar.

    Och varför ska en kvinna få mer respekt för att hon gifter sig med en respekterad man-jag tycker det är handlar om att män hlt enkelt står över kvinnan i värde och de borde vi bli lika upprörda över som att tex svata behandlas sämre än vita.

    Jag har en gamiansk sambo och när jag hör honom berätta om kvinnans roll i hans land blir jag mörkrädd. Ett ex var en ung kvinna han var ihop med under flera år-hon var oskuld och skulle förbli tills hon gifte sig-de gjorde ”allt” utom att han penetrarade henne-hon tyckte synd om honom att han inte fick ha samlag och gav därför honom grönt ljus att då och då ligga med andra….snacka om uppoffring…när jag blev både lessen och upprörd av detta sa min sambo att så är det för gambianska kvinnor, de offrar allt för sina män……detta fick mig faktiskt att vilja lämna honom, för jag förstod att vår moral är så olika också vår syn på kärlek…..

      Fatou Touray

      (juni 20, 2012 kl. 10:55 e m)

      Självklart handlar det om att män står över kvinnor. Så är det ju i hela världen, mer på vissa ställen än på andra. Det här inlägget är inget försvar för bigami. Det är däremot en förklaring till bakgrunden till det och visar även samtidigt att även om det är negativt generellt och för de allra flesta, så är det faktiskt inte alla kvinnor som själva upplever det så. Det i sin tur handlar förstås om kultur, tradition och vanor också och saker förändras överallt i världen både här och i Gambia och på alla andra ställen i världen, men det tar också tid.

      Du skriver: ”Och varför ska en kvinna få mer respekt för att hon gifter sig med en respekterad man” Du har helt rätt. Det är klart det inte är okej att det är så, men det är ändå ett faktum i Gambia och i många andra delar av världen. Ska man dra det till sin spets så upplever faktiskt många frånskilda kvinnor det här i Sverige också, även om det inte är lika uppenbart som i många andra länder. Tack för din åsikt, alltid intressant att höra olika åsikter.

    Anne Idun

    (juni 21, 2012 kl. 8:20 f m)

    En väldigt bra artikel.Som ett extra plus jämförelsen med Sverige. Det finns en skrämmande låg kunskap om vår egen historia här hemma. Vi är inte så olika alls men i olika stadier av utveckling. Viktigt att komma ihåg!

    Amie

    (juni 23, 2012 kl. 3:39 e m)

    Jag tycker du driver en otroligt intessant blogg (tonårsmorsa), jag gillar ditt sätt att formulera dig, också om jag tycker att du är för ”förstående”, kanske för att jag själv är oerhört negativ/realistisk människa. Denna sajt är också intressant för mig eftersom mina barn är halvgambianer. Jag tror inte att fadern och mitt förhållande kommer att hålla men mina barn kommer ju alltid ha en relation med sin far, och kanske med hans land.

    Vi tog väl inte den tid som behövs att lära känna varandra innan vi skaffade barn, utan börjar ju nu efter några år ihop och med två gemensama barn att lära känna varandra, bland annat våra respektive kulturerer, bagrund, erfarenheter.

    Det är intressant och jobbigt att se hans dubbelmoral (som inte är unikt för gambier) när det gäller kvinnors och mäns moral, speciellt som vi har döttrar ihop. Han vill helst att de ska vara oskulder till de gifter sig (!!!) medan han haft många sexpartners under sitt liv och inte tycker det är något märkvärdigt.

    Gambiska kvinnor är otroligt måna om sitt yttre, att gå på fest med gambier är som att gå på en färgsprakande karneval-helt otroligt.

    Jag får dock känslan av att många gambiska män till slut väljer att leva med en mycket yngra kvinna från just Gambia….efter åratal med olika svenska kvinnor…..jag hoppas att det inte är så.

    Hur som haver så blir min nästa resa till Gambia!

    […] Det här var faktiskt rätt häftigt skrivet. LÄNK. […]

Denna del omfattas inte av grundlagsskydd

Loading Facebook Comments ...