Intervju med Dembo "theRootsman" Jatta

DEMBO ”theROOTSMAN” JATTA

 

Namn: Dembo ”Koeseke” Jatta
Ålder: 51 år
Familj: Sambon Celina. Fem barn sedan tidigare, samt tre bonusbarn.
Bosatt i: Gamlestaden, Göteborg.
Född i: Gambia. I en by som heter Busumbala, inte långt från den lilla turiststaden Bakau där han sedan växte upp.
Underhållningsgenre: Musiker som spelar allt från reggae till blues, ska och jazz. ”Musiken är som en enda stor kulturkram” enligt Dembo själv.
Band: Dembo theRootsman. Sångaren Dembo Jatta, gitarristen Åke Ziedén, keyboardisten David Törnebäck, basisten Henrik Antonsson, trummisen Olof Johansson, slagverkaren Omar Joof och körtjejerna Merwé Merdini och Jennifer. I studion fås även stöd av Love på saxofon.

 

Jag har stämt träff med Dembo på hans hemmaplan. En mysig, personlig och väldigt estetiskt präglad innergård möter oss denna regniga dag och vi sätter oss ner vid det stora träbord som står uppställt som en liten mysig oas mitt inne på gården. Dembo slänger över några filtar som garanterat lär komma till användning med tanke på det ruggiga vädret.

Foto: Kiqi Dumbuya/Afrope.se

Dembo är musikern som trots sitt upptagna schema med både vanliga jobbet, skivinspelning, kulturkalas, barnprogram och planeringar inför höst och vår har tagit sig tid att sitta ner och prata med tidningen. Där sitter han medan regnet ramat in oss, helt cool och lugn, samtidigt som han tar en klunk av sin Red Bull lite då och då. Hans telefon ringer och folk jagar honom. Men Dembo berörs inte nämnvärt. Han berättar historia efter historia ur sitt liv och delar öppenhjärtigt med sig. Han svarar på mina nyfikna frågor och inte en enda gång verkar han obekväm eller undvikande i sina svar. Något jag fastnar för direkt är hur han beskriver samhörigheten av den blandade musik han spelar tillsammans med så många olika typer av människor och alla de olika typer av danser han har undervisat i. Det är allt från Hambo och Foxtrot, till Salsa och afrikanska danser. Han säger att allt detta är en enda ”Kulturkram”. Alla dessa möten, unika människor med vitt skilda bakgrunder och olika typer av hjärtemusik. Det är en Kulturkram. Andra pratar om kulturkrockar, men jag gillar inte det ordet förklarar Dembo.

Bandet, Dembo theRootsman, består alltså av de åtta ordinarie medlemmarna, Dembo, Åke, David, Henrik, Omar, Olof, Jennifer och Merwé. Ett gäng sköna människor från olika hörn av världen, som alla brinner för musiken och jobbar hårt för att nå framgång. Ta vår körtjej Merwé till exempel. En otroligt duktig sångerska som kommer från Kurdistan. Hon har jobbat med oss i fyra år nu, både på scen och i studion. Men framöver får vi nog lite mindre stöd från henne, eftersom hon har kommit in på musikhögskolan i London. Vilket vi i gruppen är så otroligt glada och stolta för. Jag älskar att det är så mycket unika människor jag jobbar med, jag älskar det här bandet. Folk undrar ibland hur det kommer sig att jag har så få afrikaner i mitt band, svarta. Många vill liksom hålla fast vid och hävda att vi svarta har musiken i blodet. Men jag håller inte med. Det finns massor med svarta som inte har någon som helst rytm, säger Dembo och skrattar. Ska jag gå och plocka någon bara för hur han ser ut för att jag enbart tänker ha svarta i gruppen, säger han frågande. Nej det går inte, det är inte min värld. Hudfärgen har inget med musiken att göra.

 

När han ska beskriva sin musik och sina texter förklara han att det fanns en tanke bakom att inte bara spela traditionell västafrikansk musik eller reggae. Han vill inte göra sig så begränsad att musiken blir tung eller enformig. Därför har han inslag av blues, jazz och ska i sin reggae. När det kommer till reggaen så tar han givetvis främst sina influenser från Jamaica och Västafrika. Efter att ha varit både i New York och London och jobbat med olika artister så har han hämtat mycket influenser från ska, blues och jazz därifrån. När han berättar om sina texter så finns det en sak som är en röd tråd genom allt han skriver. Kvinnors rättigheter. I princip allt han komponerar ihop innefattar en hyllning till kvinnan och det finns en mycket speciell person i hans liv som är anledningen till att detta känns viktigt att beröra säger han. Min mamma har gjort så mycket. Jag minns än idag första gången min mamma hörde mig sjunga för henne och faktiskt uppträda på riktigt. Hon grät. Alltför ofta får kvinnorna dra hela lasset med hemmet och barnen. Det sägs att de har massa skyldigheter och måsten hela tiden. Men deras rättigheter då? Dembo skriver bara egna låtar, men ibland lånar han från ett beat eller någon kort strof, och återskapar från det. Texterna är hundra procent hans egna och varje låt har sitt lilla extra genuina budskap. Hittills har Dembo sjungit mest på engelska och mandinka. Men framöver kommer vi att få lyssna till lite svenska texter också, berättar han.

 

Jag frågar hur det kommer sig att musiken blev en så viktig del i hans liv?
Det första han säger är ’min mosters man Bafrey, som var medlem i gruppen Aman Njai’. Han var en känd slagverkare där hemma i Busumbala. Jag brukade sitta och lyssna och beundra honom och känna hur otroligt gärna jag också ville vara som honom. Musiken var värme. Mitt första instrument jag fick var ett munspel. Det var min mamma som gav det till mig. Sedan samlade min mormor folk för att komma och titta på mig. Utan min mormor hade jag aldrig varit där jag är idag.
Det var hon som alltid trodde på mig och uppmuntrade mig till att utforska musiken. Som trettonåring började han också försöka sig på sång och deltog i olika kulturevent i Gambia. Till slut fastnade han för sången och trummorna. Och det är nog den bilden de flesta av oss har av musikern Dembo, eller Koeseke som han också kallas. Uppe på scen med Djemben mellan benen, ett leende på läpparna, lyriskt sjungande.

Dembo berättar om sin barndom där nere i Gambia. Hans minnen därifrån är ljusa och positiva. Familjen hade det bra och pappan hade restaurangen Safari, vid svenska konsulatet och var väldigt engagerad inom politiken. Som nittonåring tog han värvning inom det militära och gick militärskolan, för att sedan börja jobba som vakt hos dåvarande presidenten och vicepresidenten. Mellan åren 1980 – 1985 jobbade han sedan som polis. Men 1989 bestämde han sig för att ta tillvara på sin musiktalang och försöka sig på ett liv med musiken ute i Europa. Tack vare turismen och främst då alla svenskar som han träffat därnere i Gambia så beslutade han sig för att åka till Sverige. En man vid namn Gunnar och en kvinna han hade förälskat sig i hade stor del i att han valde just Sverige. Den förste skulle komma att bli som en pappa för honom här i Sverige och den senare var han gift med under en tid.

Innan Dembo lämnade Gambia hade han startat gruppen Roots Manding. Och ni gissar helt rätt om ni misstänker att namnet syftar till Mandinkarötter. På den tiden bestod gruppen av sju stycken medlemmar och deras plan var att alla försöka ta sig till Sverige och förenas där en dag. Planen lyckades. Så här i Sverige fick även svenskarna till slut äran att lyssna till och uppleva detta livfulla, härliga band, med sköna mandinkatoner och härligt gung. I alla fall så länge det varade. Till slut tog det vardagliga livet i Sverige över, med tidspress, familjeliv och annat som kanske inte alltid gör en musikkarriär så lätt. Dembo skvallrar dock lite och berättar att killarna (snarare män idag) planerar en come back. Kan det vara så att de fick lite mersmak efter ett bejublat framträdande på Dembos överraskningsfest då han fyllde 50? Nåja, det återstår att se om vi får se dem på scen igen i en seriös come back. Jag vet att i alla fall jag kommer få starka minnen från mina väldigt unga år då jag följde pappa på festerna som hölls då. John Jatta, Musa Gaye, Ebou Nyass, Babou Jagne, Anta Jarju, Ayo Njie, Mellow, Sarjo Bah, och kanske även PaMal Joof.. are you guys ready?!

Även om nu Roots Manding upplöstes och killarna valde olika vägar i livet så fortsatte Dembo att satsa väldigt seriöst på sin musik. Efter att en turné med gruppen Gränslös var avslutad så bildade han gruppen Sanimentareng (namnet kommer från en helig plats i Gambia), 1996. De spelade mest traditionell musik och reggae, men senare bytte han den gruppen mot den han har idag.

Han blev Dembo theRootsman och letade nya bandmedlemmar. Han utbildade sig till lärare i dans och skapade ett varumärke med stark inriktning på barn och ungdomar. Han ville nå ut med musik till barnen i tidig ålder. Skapa ett glatt alternativ som förenar. Något som kunde introducera barnen till den härliga kulturkram han själv hittat i livet. Han började åka runt till skolor för att prata och berätta om sitt liv och sin uppväxt. Demonstrera trummor och sjunga med barnen. Succén lät inte vänta på sig. Glädjen och den ärliga nyfikenheten han fick uppleva gav honom så mycket tillbaka att han visste att han gjort rätt val.

Jag frågar om han någon gång ångrat att han kom till Sverige? Vilka som varit de största motgångarna för honom?
Han erkänner att visst har han ångrat och funderat någon gång i livet. Men en stor del av hans familj finns ju här. Likaså vänner och nätverk. Det spelar ingen roll vart man kommer ifrån. Hemma är både här i Sverige och i Gambia. Men visst har han känt av mindre trevliga saker både här och där nere. Han minns särskilt en händelse för nio till tio år sedan. Då fick han för första gången Kulturpriset i Göteborg och var givetvis jätteglad och upprymd. Glädjen vara inte länge dock för plötsligt damp det ner hotbrev med ord han inte ens vill säga högt. Det skulle få vem som helst att börja gråta och känna sig kränkt, säger Dembo. Jag kände liksom; ”What’s going on. I must know this person, cause…  If you don’t know me, why should you hate me”, säger han.

Men trots händelser som de där hoten så har han aldrig ens tänkt tanken att sluta med musiken, eller sluta sprida sitt budskap. Musiken är hans liv, fortsätter han, och barnen är framtiden. Vi vuxna måste göra allt vi kan för att sprida en positiv värme och skapa gemenskap på alla sätt vi kan. Jag kan musik. Vi pratar vidare om just det här med barnen och ungdomarna. Dembo menar att det är viktigt att lära barnen att leva här och nu. Likaså uppfostra dem att känna sig hemma där de är. Skapa respekt och engagemang gentemot samhället. En vilja att vilja något med sin framtid. Framförallt ha viljan från första början, oavsett vart man bor eller lever. Många invandrare pratar mycket om att ”En gång ska vi åka hem..”. Dembo menar att där man bor måste man skapa sig sitt hem. Man kan ha flera hem. Men att hela tiden prata om något som kanske ligger i framtiden, och hålla fast vid att det är det som är hemma, skapar bara förvirring och en känsla av utanförskap hos barnen. Det hjälper inte dem att leva här och nu. Eller bry sig om vad som händer just nu. Det gör bara att de stannar upp i sin strävan och struntar i att göra sitt bästa. En gång ska de ju ”komma hem” och det är väl först då det gäller, eller(?).. ”Då kommer allt bli bra”(?). Hur kan man beröva barnen glädjen i att känna att de har ett hem och har möjligheter. Beröva dem känslan att vilja det bästa och vilja lyckas i alla lägen i livet. Kanske är det inte så konstigt att många ungdomar hamnar på fel bana i livet. De tror helt enkelt inte på att de har någon chans i alla fall. Min pappa sa alltid om folk som kom som nya till en plats, att ”They were not from here before. But now the are from here”.

Dembos engagemang i barnen har han blivit belönad för flertalet gånger. Nu senast fick han ta emot Östra Göteborgs Kulturstipendium för 2011. Under en konsert på Kungstorget i Göteborg fick han ta emot sitt pris, en check på 30 000 kronor. Det är pengar som kommit mer än väl till pass. Eftersom han åker runt och håller evenemang för barn på skolor och liknande och då har trumman som sitt huvudinstrument, så beslutade han sig för att köpa in olika västafrikanska trummor till barnen. Även andra instrument och en mikrofon har köpts för prispengarna. Nu får alltså barnen möjlighet att själva aktivt spela med på ett helt annat sätt. Tidigare var det hans egna trummor, djembes och liknande, som han hade med sig. Och det är klart att möjligheten för många att spela samtidigt inte fanns på samma sätt då. Det är ju inte heller billigt att köpa in ett gäng trummor och inget Dembo haft möjlighet att finansiera själv förut. Nu äntligen fick han den möjligheten.

Foto: Kiqi Dumbuya/Afrope.se

Han har under årens lopp engagerat sig på många olika sätt i barn och ungdomar. Dels är det ju musiken, och främst då sången och trummorna. Sedan är det även dansen. Allt från Hambo och Foxtrot, till Salsa och afrikanska folkdanser. Han har turnérat tillsammans med bland annat Unni Brandeby, Lars ”Kurt Olsson” Brandebys f d fru (red. Anm.), i gruppen Gränslös för Musik Utan Gränser. Förutom Dembo och Unni fanns där medlemmar från alla möjliga hörn i världen. Bland annat från Ghana, Chile och Brasilien.

Detta år var givetvis inget undantag vad gäller Dembos engagemang i barnen. Under Göteborgs Kulturkalas så fanns han på plats för att låta barnen spela och prova på musik. Vid Bältespännarparken hade Östra Göteborg ordnat med plats för honom och hans trummor. Det är inte svårt att förstå att han blivit belönad för sina insatser. Och mycket av det han gjort har han dessutom gjort utan att själv tjäna några större pengar på det. Han har helt enkelt gjort det för att det är något som är viktigt och något som betalar sig i längden.

Vilka är då de personer eller artister som betytt mest för Dembo genom åren. Det är ingen tvekan när han svarar, först och främst min mormor. Sedan min mosters man då. Musiker i övrigt som influerat mig är Bob Marley, Otis Reading och Jimmy Cliff.

 

Så frågar jag om framtiden och får veta att han har en skiva på gång som planeras släppas i början på 2013. Arbetstiteln för detta nya album är än så länge ”Nice To Be Nice”. Det finns också ett utbytesprojekt på gång, där Dembo och bandet planerar att åka ner till Gambia i december. Där nere har de tänkt spela ihop med musiker som Baralams, Jalex, Peppahouse Crew och Nancy. För att sedan i februari nästa år bjuda dem hit och hålla en stor konsert på Musikens Hus här i Göteborg. Den konserten är planerad till den 23 februari.
Innan detta så ska Dembo också starta upp en serie med välgörenhetskonserter i samarbete med Gambiska Föreningen i Göteborg. Tanken är att samla in pengar för att kunna hjälpa till med de utbredda malariaproblemen nere i Gambia. Så under hösten, med start den 6 oktober,  blir det fokus på att få in pengar här hemma för att sedan köpa myggnät, sprejer och mediciner för att skicka ner till Gambia. Han kommer också att köra på med något som han kallar Speldax. Där åker han och hans högra hand från bandet, gitarristen Åke Ziedén, runt till olika ålderdomshem och spelar för de gamla. Sedan kommer han även att fortsätta spela lite mer med sitt andra band, The Rootsbrothers, som han har tillsammans med en annan trummis som kallar sig Kartel. Kartel kommer även han ifrån Gambia, och Dembo har känt honom i många år. I Rootsbrothers spelar man mer traditionell mandinkamusik, berättar Dembo. Man kunde höra lite från dem under något som kallas Gamelstadsgalej, som hölls i augusti i år. Givetvis uppträdde han även med sitt huvudband Dembo theRootsman under galejet.

Som avslutande fråga undrar jag vilken av alla hans låtar som är hans egen favorit att sjunga och spela. Han svarar på en sekund, Albuloo. Albuloo betyder ”hands together/hålla händer” och det är ju just det där med kulturkramen. Oavsett vart du kommer från så ska du hålla hand med din nästa. En annan låt han uppskattar att spela är ”Kumo”. Det är en väldigt uppskattad låt bland hans fans och åhörare och beatet till den låten är det kända ”Smiling Coast Riddim” som skapades av just Dembo, tillsammans med bland annat hans bortgångna manager MJ, Peppahouse Crew, Tijo B och Starsy. Hans killar där nere i Gambia.

Dembo avslutar med att tacka gambiska föreningen i Göteborg för hur väl de tog emot honom när han först kom till Sverige. Hur de ställde upp och lät honom spela på alla möjliga tillställningar, dop, bröllop och liknande. Det var dem som verkligen öppnade upp dörren och trodde på mig här i Sverige. De gjorde det enklare för mig att trivas i mitt nya land och lära mig älska det. Hade jag inte kommit hit och stannat, så hade jag säkert aldrig fått smaka på något av det godaste jag vet. Svenskt julbord och äppelpaj med vaniljsås.

 Albuloo:  

Warning:

 

KONTAKT
Manager:
Jenna Nurmi
Bolag:
Jatta Production AB
Hemsida: http://www.jattaproduction.se
Mail:
info@jattaproduction.se
Tel: 0707-90 09 62
Facebook: www.facebook.com/DemboTheRootsman

 

Foton:

Bild 1: Ulf Svensson

Bild 2: Kiqi Dumbuya Minteh/Thegambia.nu

Bild 3: Jenna Nurmi/Jatta Production

Bild 4: Jenna Nurmi/Jatta Production

Bild 5: Peter Svensson/Bildbyrån Svensson & Co i Göteborg

Bild 6: Kiqi Dumbuya Minteh/Thegambia.nu

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kiqi dumbuya minteh 4

Post Author: admin

Om du vill veta mer om våra skribenter, gå till fliken Redaktion.

4 reaktioner på ”Intervju med Dembo "theRootsman" Jatta

Denna del omfattas inte av grundlagsskydd

Loading Facebook Comments ...