Debattartikel: Att prata med barn om rasism

Torsdagen den 27:e februari 2014 var jag på en diskussion på Café Pan Africa i Malmö om hur man pratar med sina barn och rasism. Det var en mycket givande upplevelse och den diskussionen fångas upp i nedanstående debattartikel.

Till att börja med så kan man fråga sig om man överhuvudtaget bör diskutera en så tung fråga med yngre barn. Ska de verkligen behöva bära den bördan på sina axlar? Tyvärr så ser världen idag så ut att ett mörkhyat barn antagligen kommer stöta på rasism flertalet gånger redan i ung ålder. Därför är det bra att väcka en diskussion hemma, för att minska risken att rasismen barnet möter får en alltför stor påverkan av barnets självbild, så att barnet förstår att det är rasisterna det är fel på, inte barnet själv.
I ett samhälle där majoriteten är ljushyade med nordeuropeiska drag är det viktigt att stärka barnen i deras självbild och förstå att bara för att de ser ”annorlunda” ut så är de inte på något sätt mindre värda eller mindre vackra.

Det ligger i människan natur att vilja passa in och vilja se ut som sina kompisar. Jag har själv varit med om att min dotter sagt att hon vill vara ”rosa” som sina kompisar och ha långt brunt hår som Belle i Skönheten och Odjuret. Jag tror att i sådana situationer är det viktigt att inte vara dömande och pracka på sitt barn en massa anledningar till varför det är bättre att vara brun och ha lockigt hår, utan istället bör man väcka diskussion genom att fråga barnet varför och prata om hur folk ser olika ut, men att alla är vackra på sitt eget vis. Inte heller bör man kanske göra en för stor sak av det, för även om det är en viktig fråga att diskutera och undvika att barnet plågas av någon slags vithetsnorm, så är det naturligt att vilja se ut som sina vänner och det behöver inte betyda så mycket mer än så heller. Ett exempel på det här är att samtidigt som min dotter vill ha brunt, nästan rakt hår, så utför barnets bästa kompis mamma just nu kampen att göra inbakade flätor på sin dotters raka, bruna hår eftersom min dotters bästa kompis vill ha samma hår som min dotter.

Är man född rasist?

En fråga som togs upp på mötet var om man är född rasist, de flesta var överens om att man inte föds rasist, sådana åsikter är något som barn får från sina föräldrar och samhället i övrigt. Dock så lades det sedan fram information att barn ser skillnad på hudfärg redan från sex månaders ålder och reagerar olika på olika hudfärger. Att man ser skillnad på hudfärger och reagerar när man ser något nytt betyder ju dock inte att man är rasist såklart och det är först senare som barn kanske lägger några egentliga värderingar i hudfärg. Men samtidigt så ligger det i människans natur att kategorisera och barn har ett väldigt svart-vitt och enkelspårigt sätt att tänka, vilket gör att de lättare från enstaka händelser kan göra oriktiga kopplingar mellan hudfärg och personlighetsdrag. Därför är det viktigt att diskutera med barnen om de uttrycker några sådana värderingar, att få dem att reflektera och inse att bara för att en med ett visst utseende gör något dumt så betyder inte det att alla är samma. Det har även gjorts undersökningar på lite äldre barn om deras inställning till olika hudfärger och vad som märktes då var att även om det fanns många skillnader så var ljushyade barn överlag
Ingen föds rasist mer positivt inställda till sin egen färg än mörkhyade barn. Detta visar hur viktigt det är att styrka våra barns självkänsla och inte låta dem bli fast i en stigmatisering där deras självbild påverkas av negativa stereotyper.

Vad gör du om ditt barn blir utsatt för rasism?

Det är många föräldrar som inte vet var de egentligen ska vända sig när deras barn blir utsatta för rasism, ofta har man svårt att bli tagen på allvar och barnets upplevelser blir bagatelliserade. Det är mycket på grund av detta som man startade Afrosvenskarnas forum för rättvisa, dit kan man som förälder vända sig när barnet blir utsatt för rasism och bli trodd och tagen på allvar och även få den hjälp men behöver i kontakt med barnets skola med mera, eller helt enkelt bara få bra rådgivning. Det är också viktigt att inte glömma att om du inte blir tagen på allvar så betyder inte det att ditt barns upplevelse är mindre värdefull. Våga vara jobbig och säga ifrån, låt folk tycka att du överdriver om du tycker det. Men låt aldrig någon annan förminska ditt barns upplevelse, ingen ska behöva bemötas annorlunda på grund av sin hudfärg eller sitt ursprung. Det är också viktigt att föräldern själv tar sitt barn på allvar och inte viftar bort barnets upplevelse som något naturligt.

Vad kan vi göra på lång sikt?

Det här är en fråga som debatterades vilt, och det fanns en del skilda åsikter. Något alla var överens om var dock vikten av förebilder som liknar barnet självt, som barnet kan relatera till. Att barnet får se starka, självständiga individer som tar plats i samhället. Självklart är alla yrken bra yrken – men spridning behövs. Genom representation inom olika yrkesområden så kan man på sikt jobba bort en stereotyp bild många har av afrosvenskar. Man måste tro på sin förmåga och inte låta någon trampa på en för att man är rädd, blir du behandlad illa så SKA du säga ifrån, om alla är tysta av rädsla för att förlora jobb etc så kommer det vara en väldigt lång väg till förändring.

Rasism handlar till stor del om makt och ingen ger upp sin makt frivilligt, därför är det viktigt att uppmuntra barnen att utbilda sig och ”be all they can be” för att skapa en representation i samhället på även mer maktfyllda positioner. Folks fördomar handlar ofta om rädsla för det okända. Genom representation i samhället och att vara ute och synas så motverkar man främlingskänslan som kan skrämma vissa.

Barnen är framtiden och det är viktigt att skapa förutsättningar för barnen, låt dem veta att även om samhället säger åt dem att antingen bli fotbollsspelare eller hiphop-artister så finns det så mycket mer möjligheter. Språk är makt och ett barn som växer upp och går i skolan här och lär sig språket har alla förutsättningar att bli precis vad de vill bli. Självklart kan de bli fotbollsspelare och musiker också, men det är viktigt att de inte blir det bara för att de fastnat i någon slags stereotyp som de ser på TV.

Sist men inte minst, prata med ditt barn, dela upplevelser, skämta om hur löjligt rasisten betett sig – alla sätt är bra utom de dåliga!
Så kontentan av diskussionen är:

  • Ta det seriöst
  • Uppmuntra reflektion och komplext tänkande
  • Ställ följdfrågor
  • Stärk barnets självkänsla
  • Prata med barnet, väck diskussion!

Vad säger ni läsare? Hur tycker ni att man ska ta upp ämnet rasism med barn? Vad bör man göra och vad bör man absolut INTE göra när ens barn blir utsatt för rasism? Har ni i er barndom någon gång blivit utsatta för rasism, eller har era barn blivit utsatta? Hur tog era föräldrar upp ämnet rasism med er? Dela gärna med er av erfarenheter och synpunkter!

 

Cafe pan africa har möten för diskussion varje torsdag kl 18:00 I ABS lokaler i Malmö på Spånehusvägen 47

Pan Africa i Malmö på Facebook

eva hallencreutz

Post Author: admin

Om du vill veta mer om våra skribenter, gå till fliken Redaktion.

Denna del omfattas inte av grundlagsskydd

Loading Facebook Comments ...