RASKORTET – Att vara svart i Sverige

Intervju med Jeremy från Illusion Crew
Intervju med Jeremy från Illusion Crew

Vi var många som såg dokumentären RASKORTET – Att vara svart i Sverige förra veckan på SVT 2. Dokumentären var en hård knytnäve i magen som fick mig att tappa andan och kippa efter luft, samtidigt som jag kunde se framför mig vilken ögonöppnare den måste vara för många människor som ändå är öppna, medvetna människor, men ändå inte varit nära nog för att ha förmågan att se, eller möjligen inte velat se, då sanningen ibland gör ont.

Inget nytt kom fram i programmet som inte mina vänner och framför allt mina fyra afrosvenska barn varit med om under mina senaste 25 år. Den underliggande rasismen har allt för många gånger fått mig att tappa andan av människors rasism och afrofobi. Våld mot barn, kränkningar, hån, förödmjukelse, nonchalans, ignorans, inget har varit okända begrepp för mig när det gäller rasism och afrofobi, men aldrig förr har jag suttit ned och sett ett program som helt fokuserat vänder sig direkt från afrosvenskar till svenska folket, oavsett hudfärg och deras personliga upplevelser av smått och stort i det som skett i deras liv och som varit svårt att glömma. Om smärta som etsat sig fast och ändå inte fått utlopp för det som gör ont.

Programmet var smärtsamt i sin enkelhet, med människor som rakt in i kameran berättade om skammen, förnedringen, utanförskapet och känslan av att alltid vara en andra klassens medborgare!! Några av de smärtsamma berättelserna gjorde mer ont än andra. När Viktoria Walldin berättade om pussleken vände sig min mage och jag blev illamående. Det var lätt att föreställa sig den lilla flickan Viktoria som ingen ville pussa, men den sötsura känslan när en pojke ville pussa henne. I alla fall på armen… När Momodou Jallow berättade om sitt ”välkomnande” till Sverige som ung tonåring, då han blev avklädd på flygplatsen in på bara skinnet och den känsla av förnedring han måste ha känt i den stunden.

Jag hade förmånen att se dokumentären med bland andra två av mina barn, men även med Jeremy, en ung afrosvensk kille på 22 år, med rötter från både Ghana och Sverige. Diskussionen vi hade efter programmet var givande på många sett.

Jag har gjort en kort intervju med Jeremy om hur han upplevde dokumentären.

Vad tänkte du när du såg dokumentären? 

Det gjorde väldigt ont att se och jag fick en känsla från min ungdom och från när jag var liten, men samtidigt blev jag så otroligt jäkla stolt över att det funnits människor som verkligen tagit tag i denna fråga och engagerat sig i den. Jag känner stor respekt över att de har krigat, så det till och med kunde sändas i TV. Dokumentären känns helt ny och från vårt perspektiv. Att vara svensk men ändå inte vara svensk i mångas ögon. Jag kände väldigt mycket igen mig när Jonathan Sseruwagi berättade om känslan att aldrig passa in. När jag är i Sverige så är jag alltid svart, men när jag är i Ghana så är jag alltid vit. Jag kunde verkligen relatera till allt som sades i programmet då jag växte upp som den enda svarta i min klass.

Har du funderat mycket på dokumentären sedan du såg den?

Jag har funderat mycket över den och hur man kan hitta en lösning på hur man ser på detta. Det känns förlegat att fortfarande ha den här diskussionen 2014.

Hur känner du så här efteråt över att programmet sändes? 

Jag är skitglad över att det har sänts och jag är verkligen stolt över att se hur mycket den sprider sig och jag ser hur många av mina vänner på Facebook som har delat den. Dokumentären har även lett till att jag pratat mycket med mina vänner om den. Vi har varit eniga om det mesta, särskilt det skrämmande i att vi har den här diskussionen idag för att så många människor tycks vara helt blinda. Sverige – det är dags att vakna upp. Jag är född på Karolinska sjukhuset i Solna. Många klagar på att invandrare inte vill anpassa sig till det svenska samhället, men vi ”invandrare” som är födda svenskar har de redan dömt från första ögonblicket som ”invandrare” på grund av vår hudfärg! Vi svarta svenskar behöver inte ”anpassa” oss mer än någon annan svensk, eftersom vi redan är svenskar, däremot kanske de som inte accepterar vår svenskhet borde börja anpassa sig till att vi finns och vi är här för att stanna i vårt land.

Tack Jeremy för att du delade med dig av dina tankar och funderingar runt dokumentären!

Mer om dokumentären:

BAKOM KAMERAN:

Osmond Karim, regissör och manusförfattare
Malin Holmberg-Karim, producent

MEDVERKANDE i dokumentären:

Viktoria Walldin
Tandi Agrell
Lina Endeki Larsson
Oivvio Polite
Kitimbwa Sabuni
Raymond Peroti
Astrid Assefa
Momodou Jallow
Jonathan Sseruwagi

FILMVISNING OCH FÖREDRAG:

Genom stöd från Svenska PostkodLotteriets Kulturstiftelse i samarbete med Föreningen Film. För Framtiden kommer filmen turnera runt om i landet i skolor och på arbetsplatser med filmvisning och föredrag under ett års tid. För mer info kontakta: malin@onetiredbrother.se

Mitt eget betyg på dokumentären är fem av fem möjliga. Jag anser personligen att den här dokumentären är något av det viktigaste som har sänts i Svensk TV. En hel dokumentär som bara utgår från afrosvenskars berättelser och perspektiv, det är faktiskt historiskt!

 

 

RASKORTET – Att vara svart i Sverige kan du se HÄR!

För dig som arbetar inom skolan, missa inte det HÄR!

Raskortet på Facebook

Det här är inget att skämta om

Fotnot: Jeremy är dansare i Illusion Crew.

fatou touray 2013

Post Author: admin

Om du vill veta mer om våra skribenter, gå till fliken Redaktion.

2 reaktioner på ”RASKORTET – Att vara svart i Sverige

Denna del omfattas inte av grundlagsskydd

Loading Facebook Comments ...