Fullpott för ”Americanah”

Foto: Ida Isatou Svenungsson thegambia.nu
Foto: Ida Isatou Svenungsson thegambia.nu

Ras, klass och kön. Kryddat med en ovanlig kärlekshistoria, brutal rättframhet och vildsint berättarglädje. Dags att recensera Chimamanda Ngozi Adichies senaste romantillskott ”Americanah”.

Först och främst ska sägas att jag fullkomligt älskar Chimamanda Ngozi Adichie. Allt hon rör vid verkar förvandlas till litterärt guld. Hennes senaste bok ”Americanah”, som kom ut på svenska förra året, är inget undantag.

”Americanah” handlar om Ifemelu och Obinze och deras annorlunda kärlekshistoria. Men främst handlar den faktiskt om ras, klass och kön. Den handlar om invandring, utvandring och hemvändande. Det är ett mustigt och spretigt hopkok till berättelse, men Chimamanda Ngozi Adichie håller kompassen rätt, boken igenom. Kanske har hon lånat lite av sin personlighet till den frispråkiga Ifemelu – som säger vad hon faktiskt tänker, även på stelare middagsbjudningar där värdparet kan råka sätta i halsen av förfäran. Ifemelu som upptäcker att hon faktiskt är svart den dagen hon kommer till Amerika. Hemma i Nigeria var hennes hudfärg en ickefråga och rasism främst något man läste om i böcker. I USA startar Ifemelu en blogg om betraktelser kring just ras. En blogg som får stor uppmärksamhet och som hon snart försörjer sig på.

Under tiden lever ungdomskärleken från Nigeria illegalt i England, bara för att kastas ut den dag han ska ingå skenäktenskap för att få de efterlängtade Pappren. Ifemelu har dock brutit kontakten med Obinze, sen länge.

De träffas inte förrän hon beslutat sig för att flytta tillbaka till Nigeria. Då har Obinze hunnit bli en av landets rikaste män – och gift familjefar … Trots allt som hänt, all tid som förflutit, är det som om de aldrig varit ifrån varandra. Men vad ska de göra av sina liv?

Chimamanda Ngozi Adichies tidigare ”En halv gul sol” behandlade en viktig historisk epok, inifrån. ”Americanah” handlar om här och nu. Och är minst lika viktig.

I sin blogg skriver Ifemelu ”Säg inte: ’Vi är trötta på att prata om ras.’, eller ’Människosläktet är den enda rasen’. De (svarta amerikaner, min anm) önskar av hela sitt hjärta att de inte behövde prata om det. Men den här skiten fortsätter att träffa fläkten.”

Och jag tänker att hennes blogg behövs även här och nu, i Sverige. Men tillsvidare får vi hålla tillgodo med berättelsen om henne och bloggen i bokform.

Betyg: 5 av 5 möjliga

betyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianu

 

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Post Author: admin

Om du vill veta mer om våra skribenter, gå till fliken Redaktion.

Denna del omfattas inte av grundlagsskydd

Loading Facebook Comments ...