Krönika: Mitt Afrika

Afrika, dess kontinent, historia och kultur har alltid intresserat mig. Kanske av självklara anledningar då jag har en del av mina rötter där, men det har alltid varit något mer, någon slags dragning jag inte riktigt kan förklara.

Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Jag besökte Gambia första gången när jag var tolv år gammal tillsammans med min pappa och min lillebror. Allting var nytt, nya intryck, ny kultur och en helt ny familj och allt vad det innebär. Allt det här skulle tas in och bearbetas på fjorton dagar, inte helt lätt för en svensk tolvåring från Göteborg, känslan och upplevelsen var minst sagt överväldigande. Dock kommer jag aldrig glömma den sekunden jag steg ur flygplanet, lukten, värmen och fukten. Hur jag gick ner för trappan från flygplanet till asfalten på landningsbanan, mitt allra första steg på den kontinent som kom att bli mitt alldeles egna paradis, mitt andra hem, mitt Afrika.

Vad den här kontinenten har gett mig kan jag knappt beskriva med ord, utan mitt ursprung från Gambia, utan mina besök till Gambia och utan mitt genuina intresse för Afrika hade jag inte varit den människan jag är idag. Det är en plats som har lärt mig så mycket, dels om mig själv men också om ett helt nytt sätt att leva och ett helt nytt sätt att tänka och en helt ny förståelse och respekt för mina fina medmänniskor runt om i världen. Att vi är olika, lever på olika sätt, talar olika språk, utför olika religioner, ser ut på olika sätt är det som gör mänskligheten vacker.

Jag är absolut svensk, har svenska värderingar och tänker på ett svenskt sätt. Människor som vill påstå att jag inte är helt svensk på grund av det ena eller det andra har jag lärt mig att inte lyssna på. Jag har även gambianskt ursprung rent biologiskt, men det är inte det biologiska som får mig att känna en koppling till det där lilla landet i Västafrika, utan det är den kärlek och samhörighet som jag känner för den platsen som gör mig stolt att säga; jag är gambier.

”Du är inte svensk”, ”Du är inte gambier, du är svensk”, ”Du är mixad, bla bla bla”. Listan är lång, jag har lärt mig att inte lyssna, jag bestämmer vem/vad jag är. Jag vet vem/vad jag är så ingen behöver förklara det för mig, jag har ingen skyldighet att ge någon slags ”rasdefiniering” så fort folk har tusen opassande frågor.

– Hej, mitt namn är Mam-Yandeh och jag är människa precis som du. Vad jag har för bakgrund eller vad jag har för hudfärg definierar inte mig som person, så vi kanske skulle kunna prata om någonting annat idag?

 

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

Post Author: admin

Om du vill veta mer om våra skribenter, gå till fliken Redaktion.

Denna del omfattas inte av grundlagsskydd

Loading Facebook Comments ...