Sociala mediers intåg i Sverige och Gambia

Foto: Fatou Touray/Afropé.se

Turistsäsongen är i full gång i Gambia, även om den från Skandinavien är betydligt mindre i omfattning i år, då Ving ställt in alla sina resor denna säsong på grund av minskad efterfrågan, och många är vi som brukar resa till landet som överöses med bilder och uppdateringar från folk som är där på semester, på våra sociala medier. Det är en glädje och en uns av sorg på samma gång att se dessa bilder. Glädje för att de väcker minnen av glädje för att vi saknar vårt ”favoritland” eller ”forna hemland”. Många är det som har familj, släkt och vänner i Gambia och där bilderna väcker både sorg och saknad från det vi inte har möjlighet att vara en del av just nu. 

På samma sätt vet jag att det finns många människor i Gambia som sitter och tittar på våra bilder härifrån Sverige och saknar sina vänner, släktingar och familjemedlemmar som bor här. Några av dessa människor har kanske besökt vårt land, eller till och med bott här, eller så har de helt enkelt aldrig satt sin fot här. Eller inte ännu i alla fall…

Det är samma längtan och saknad oavsett från vilket håll i världen vi ser dessa bilder från ett land, en kontinent som vi av olika skäl inte har möjlighet att besöka just nu. Saknaden efter människor som man kanske inte har träffat på väldigt länge.

Foto: Fatou Touray/Afropé.se

Det är förstås lite sorgligt men också härligt att vi idag har globaliserats på ett sätt som vi kanske aldrig trott var möjligt för 20 år sedan. Vi kan ta del av varandras liv genom sociala medier och internet på ett sätt som inte var möjligt för inte allt för länge sedan. Sverige och Gambia har kommit närmre varandra och våra världsdelar har blivit en del av vår egen världsdel.

Det slår mig varje gång jag sätter min fot på den rödaktiga sanden för ett nytt besök i landet: kontrasterna. Olikheterna. Så nära och ändå så långt ifrån varandra. Så olika och ändå så väldigt lika.

Det slår mig också varje gång jag återvänder till Sverige och sätter ned mina fötter på den isiga, hala marken här i Sverige. Alltid en känsla av att ”vara hemma”. Alltid en känsla av att tillhöra. Vara en del av. Alltid glädjen över att träffa närstående man har saknat. Antingen de här i Sverige eller de där i Gambia.

Jag tänker ändå att alternativet som vi hade innan internets intåg i vår vardag, inte var till förnöjsamhet om vi ska jämföra. Då fick vi förlita oss till telefonin och de höga taxor som fanns då.

Allt var inte bättre förr…

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

 

Post Author: admin

Om du vill veta mer om våra skribenter, gå till fliken Redaktion.

Denna del omfattas inte av grundlagsskydd

Loading Facebook Comments ...